Som barn var aldrig mörkret under vintern något problem för mig. Tvärtom, jag tyckte det var mysigt.
Idag har denna känslan ändrats något.....kanske för att man lever ensam? I och för sig har jag mina katter men man kan inte jämföra sällskapet med en människa att kommunicera med. Jag älskar mina katter och vill inte leva utan dem.Just nu är de små ungar som busar och behöver uppfostras.Det blir mycket "naj naj naj naj" Hu , mycket att lära en liten kattunge, och har man två är det dubbelt. Micki (den smarta) har börjat klättra i mina palmer...men så är det med små lekfulla kattungar.


Jag har varit sjuk eller jag är fortfarande inte helt kry. Fick en släng av vinterkräksjukan(misstänker jag) i torsdags. Det är skitjobbigt att kräkas. Hellre ont i halsen och förkyld. Tillsammans med detta virus fick jag obehagliga yrselattacker.Men jag håller på att bli bättre, igår var det jobbigt att cykla ner till citygross med yrseln och inte nog med detta.....när jag kommer fram till kassan för att betala..händer det igen...slut på pengar och fick vända och köra hem för att föra över pengar till mitt konto och sedan tillbaka igen. Jag var tacksam till vädret som var helt underbart med den höga luften, klarblå himlen , solen och helt vindstilla.

Nu får jag nog kolla upp maten så den inte bränns.....

Ha en fortsatt bra söndag