trampa trampa

Vad har hänt med mig? Jag bara står och trampar i samma gyttja och kommer ingenstans.
Det enda som jag får gjort är träningen men det är ju inte det viktigaste.

Alla jobbsökanden då? Jag har bara tröttnat på att söka för det blir aldrig något utav det. Ingen som hör av sig. Jag har tröttnat på att söka jobb i Danmark! Så Sverige är mitt enda hopp, men här är det ju hopplöst! Jaha ja, lär väl få gå på soc ett jäkla bra tag inna  det händer nåt, fan vad kul *NOT* Man känner sig så jäkla liten när man är ett socfall.......lågstatusen ligger längst ner på botten. Vad ****ska man göra???????????

Sedan tack vare att jag inte har nåt jobb att gå till, jobb att tänka på om dagarna går tankarna åt de mest oväsentliga för en sådan som mig......"kroppsfixering" Jag har börjat tjata sönder nära och kära om träning och vikt igen suck. När jag tänker tillbaka på tiden då jag vägde som minst för 3 årsedan ungefär (då var jag en spinkis men inte utav träning utan av annat syfte) och trivdes jag med den kroppen? Alla påpekade att jag var en spinkis, de som hade "kroppsfixering" ville bara se ut som mig men de andra som trivdes med sig själva och inte hade någon kroppsfixering tyckte att jag var för smal. Och visst var jag för smal, anorexihållet, inte snyggt nånstans. Jag förstår inte, varför vill jag se ut så igen? Jag minns den nyårsaftonen 2006/07 då jag och min väninna skulle fira ute på ett ställe och helatiden när jag var där kände jag mig som en klenis...önskade ha mer fett på kroppen. Min väninna fick mer uppmärksamhet än mig. Men det betydde att jag inte trivdes med mig själv. Och jag har konstaterat att jag klär inte att vara en spinkis. Eftersom jag är så "liten" i kroppen så försvinner jag nästan om jag skulle blir en spinkis. Vad är det för sjuk besatthet jag har åstadkommit med mig själv, att låren inte får gå ihopa? Jag närmar mig trettio år och kroppen förändras. Men jag vägde mer i slutet av tonåren än jag väger nu. Hrm.....ja denna eviga kroppsfixering. Varför inte bara träna, äta och njuta av det goda och sedan lägga fokus på annat som att njuta av livet??

Sedan kommer nästa problem....kärlek, killar och relationer men det orkar jag inte skriva så mycket om. Mer än....att det finns en kille som jag vill träffa och ta reda på om det kan bli nåt......Men han är så upptagen som alla andra killar varit med sitt jobb och "jobb" två....Varför möter jag bara "upptagna" killar????  Det roliga är att det är DE som KONTAKTAR MIG! Och sedan kommer de på att de egentligen inte har tid för nåt förhållande? Haha är det inte skrattretande??? Som tur har jag flera kontakter men jag vill ju träffa HONOM!!! Han verkar kunna vara en potentiell partner för mig. Men som det ser ut nu hinner han knappt med sig själv. Han vill helst träffa någon från sin egen hemstad.......men varför kontaktar han mig??? Grrrr Jo för att de INTE tänker.........De blir väl uppslukad av min skönhet och charm i de skrivna orden *skratt* nej men allvarligt, Varför???? Han tycker att vi ska hålla kontakten och lära känna varandra ännu bättre i "de skrivna orden" ? Ursäkta? Men hur kan man lära känna varandra "bättre" genom skrivna ord? Jag vet ju sedan många gånger tillbaka hur hela bilden kan ändras i verkligheten från den bilden man fått genom de skrivna orden. Men han insisterar på det och sedan i framtiden, vem vet, så löser vi en träff??? Han vill inte gå för fort förbi nyförälskelsen och vill att man är bästa vänner först....meeeh kom igen...den blir man ju ändå! Hur ska man kunna lära känna varandra som man hade kunnat om man bodde i samma stad?? Får väl förklara för honom eller bara strunta i det! Som nu tex, är han för "upptagen" att skriva till mig här på MSN....han är online nu.  Sedan säger han att han tackar inte nej till chansen att forskar om jag är hans blivande fru och mamman till hans barn. Så sjävlklart hade han VELAT träffa mig om siuationen sett annorlunda ut. Jaja jag lämnar detta nu.

Skönt att skriva av sig iallafall.......Nu ska jag ta och göra mig en toastmacka.....med banan, skinka....och ost? Kan man ha ost på banan? Jo på Pizza har de....då ska det gå här med, nåja vi provar:)


Kommentarer
Postat av: Jennie

Ja ush, det är så mycket man ska få ihop. Jobb, pengar, killar, vänner och så ha lite tid att andas mellan varven. Jag är också inne i en "det-finns-inga-jobb-och-ingen-tycker-om-mig" fas... men nån gång ska det väl lossna!

2009-11-24 @ 22:04:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0