Så ensam som jag känner mig just nu var väldigt längesedan. Det känns som alla mina "vänner" försvunnit. Ingen hör av sig. Jo- TVÅ , varav en bor på andra sidan atlanten och den andre är en nyupptagen kontakt som är lite invecklad och otydlig till sin form.

Visst, jag jobbar en hel del nu. Haft ett vikariat sedan i somras och det känns MYCKET BRA, slippa stress. Men samtidigt har mitt sociala "umgänge" minskat. Känns som jag ändå hade mer socialt när jag bodde i Landskrona .Då hade jag i alla fall kören.

Men annars......vart har NI tagit vägen???? Varför hör ni aldrig av er ? Har ni hittat nya bekantskaper? Jo, det är nog så. Då får väl jag göra detsamma. Jag tycker bara att det är så himla tråkigt att det blir så här.

Hoppas det ljusnar för mig med. Lite svårt att hitta vänner när man jobbar i vården och i oregelbundna tider. Man går aldrig ut på aw. Det är ofta då man knyter band. Eller går ut och äter på sin "rast". Nope.

Okej. Får väl bara acceptera detta tråkiga jäkla sociala fattiga liv!!!!!