Vad fasen sysslar jag med? Varför blir jag så paralyserad i dessa situationer.

Vad är det som händer med mig? Det är precis som något styr mig till att undvika.....hur gärna jag än vill så VILL inte ansiktet vända sig emot eller munnen öppna sig för att säga nåt......jag blir som parayserad.......det är ganska läskigt....Fortsätter det så här lär jag bli nunna i resten av mitt liv:( Jag har varit nunna i två år nu och är TRÖTT på det! Men hur gärna jag än vill träffa någon så tar det emot att kolla runt på nätet efter någon....För om man är som jag som inte går på krogen eller ute och träffar folk blir det svårare att hitta någon. Så då får man istället ta alla chanser man får. Men hur  gör man? Vart börjar man? När vet man? Ska man fråga rakt ut , nä man får ha lite bra tajming också.

Efter torsdagskväll trodde jag att jag skulle bli galen.......snacka om att känna ÅNGER till max! Nu dröjer det en hel vecka tills nästa.....chans?

Men blir så trött på att kämpa........och det värsta är om man skulle få nobben........Jag vet ju inte ens om han är singel:S Och sedan finns det fler tjejer som kanske visar intresse......på ett bättre(?)sätt? Åh vad jag ska analysera allting,varför inte bara ta det som det kommer och låta allting ske naturligt.

Men jag ska visa mer intresse för nu struntar jag i vad alla tycker och tror......nu tar jag chansen.......men på ett naturligt sätt.........dvs bara vara jag.....och se honom som en körkompis.Och UNDVIKA att ha munnen full med kolor när jag pratar med honom:P

Jag längtar till torsdag!!!!