Varför faller man ständigt för dessa flirtiga charmörer som vet precis vad de ska säga för att fånga en.....Att man inte lärt sig av sina misstag. Varför....varför....skulle jag nu råka ut för ännu en.....????

Jag förstår inte hur man kan säga sådana starka saker som att jag tror det finns något mellan oss, du har fastnat på min näthinna. Och samtidigt träffa andra....???? Och....kan man köra ner till storstaden för att träffa "andra" och samtidigt komma med andra bortförklaringar till att INTE kunna träffa mig????? Då är man fan inte intresserad, men varför är det så jäkla svårt att bara säga SANNINGEN???!


Nej, jag har fått nog!!! Inga fler nitar. Dumpa honom...NU!

Jag vill bara få lugn och ro i själen. Jag vill bara träffa nån som ser MIG , som älskar MIG för den jag är.......Som VILL träffa MIG........

Usch....hoppas jag kan sova inatt.

Nu är jag deppig igen....gråten i halsen.....men sväljer den för jag orkar inte gråta.

Jag bara står och trampar i samma jäkla håla, jag vill härifrån men hur gör jag? Jag vet att det enda sättet är att hitta en FAST anställning. Fan vad jag önskar jag var rik så jag kunde köpa mig en lägenhet på direkten, jag skulle ändå jobba. Men största problemet just nu är att jag är fast i denna jäkla håla, varför flyttade jag hit???? Bläää

Det har gått så långt nu att jag börjar hata denna håla. Varenda jävla snubbe som kan vara typisk "partner" är upptagen! Överallt ser man förälskade par, och jag hatar det! Jag kommer sluta som en jävla ensam gammal kärring som passar andras ungar...... Så känns det. Och jobbet ska vi inte tala om där händer inget men det SKA. Men jag får inte tummarna loss....jag VILL men det är som jag har en TUNG jäkla planka hängandes där bak som hindrar mig från att GÅ fram....Jag kommer ingenstans, jag har ingen kraft......är helt slut, tom på energi.

Killen som var enda ljusglimten just nu verkar ha backat.....om han ens varit intresserad. Har ett jäkla dåligt sätt att visa det på. Att säga är en sak men att visa det. Han kan säga hur mycket fina saker som helst men visar han inte det han säger så betyder inte orden ett jäkla dugg. Handlingen är den viktigaste biten för att bli övertygad. Så nej nu ger jag upp! Och jag ångrar alla saker jag gjort för honom....Inte en jäkla kille i världen är värd att väntas på!  Och vill man något så ser man banne mig till och gör det! När det kommer till partners, känslor. Annars så vill man inte. Inte svårare än så! Och sms har alla TID att skicka! Nej det håller inte alls.

Jag blir så trött....på att lägga ner en massa ONÖDIG energi på killar som inte ger nåt tillbaka! Been there Done that!

Jag tog mig till gymmet, trots att det tog emot. Men jag bestämde mig för lite här och lite där. Så de gick bra.



Jag hade behövt tvätta men orkar inte............är så trött:(   

Okej. Denna bloggandlar mesta dels om min träning. Men nu behöver jag ventilera mina känslor lite och kanske få lite uppbackning från läsare.

Jag träffade en kille på nätet och vi träffades några gånger. Vi sågs nu i helgen och började få känslor för honom och trodde det var ömsesidigt. Men pga en sak som jag sa fick honom att backa. Jag vet att det bara var en dålig ursäkt för att komma undan. Varför kan man inte bara vara ärlig? Och VARFÖR ger man den andre fel signaler så man tror att allt är bra när det inte alls är så? Detta var droppen för mig. Nu har jag fått nog av nätdejting. Jag har tagit bort min profilbild på dejtingssidan och ändrat min profil för nu menar jag ALLVAR. Jag och nätdejting funkar inte. Har bara haft sådan otur med det den senaste tiden. Killarna är så krävande eller fixerade vid något eller så helt plötsligt slutar de höra av sig eller så kommer de med dåliga ursäkter. Det har varit EN som varit uppriktig från början.Man undrar verkligen vad det är för typer som håller till där. Nej usch, nu får det vara bra. Inget mer dejtande på nätet. Nu är det all fokus på jobb....ja och så min träning som hjälper mig att hålla modet uppe.

Men samtdigt LÄNGTAR man nåt så fruktansvärt efter tvåsamheten.......Och jag hoppades och trodde på denna killen......men nej......Jag skulle hållit tyst från början om det nu hade någon betydelse. Jag förstår inte varför man ger en falska förhoppningar även EFTER att jag sa det jag sa. Han kände sig inte bekväm med att jag inte gillar ...vissa araber och muslimer pga rädsla.....Jag försökte ju förklara det men han tog illa vid sig eftersom han har kompisar med etnisk bakgrund och tror på att det finns nåt gott hos alla. Tydligen inte alla.....

Aja....skit samma.Nu är det som det är. Fegt av honom att säga detta via sms dessutom. När vi ändå träffats några gånger. Jaja....skitstövlar är dem allihopa, allihopa, allihopa.....

Vad har hänt med mig? Jag bara står och trampar i samma gyttja och kommer ingenstans.
Det enda som jag får gjort är träningen men det är ju inte det viktigaste.

Alla jobbsökanden då? Jag har bara tröttnat på att söka för det blir aldrig något utav det. Ingen som hör av sig. Jag har tröttnat på att söka jobb i Danmark! Så Sverige är mitt enda hopp, men här är det ju hopplöst! Jaha ja, lär väl få gå på soc ett jäkla bra tag inna  det händer nåt, fan vad kul *NOT* Man känner sig så jäkla liten när man är ett socfall.......lågstatusen ligger längst ner på botten. Vad ****ska man göra???????????

Sedan tack vare att jag inte har nåt jobb att gå till, jobb att tänka på om dagarna går tankarna åt de mest oväsentliga för en sådan som mig......"kroppsfixering" Jag har börjat tjata sönder nära och kära om träning och vikt igen suck. När jag tänker tillbaka på tiden då jag vägde som minst för 3 årsedan ungefär (då var jag en spinkis men inte utav träning utan av annat syfte) och trivdes jag med den kroppen? Alla påpekade att jag var en spinkis, de som hade "kroppsfixering" ville bara se ut som mig men de andra som trivdes med sig själva och inte hade någon kroppsfixering tyckte att jag var för smal. Och visst var jag för smal, anorexihållet, inte snyggt nånstans. Jag förstår inte, varför vill jag se ut så igen? Jag minns den nyårsaftonen 2006/07 då jag och min väninna skulle fira ute på ett ställe och helatiden när jag var där kände jag mig som en klenis...önskade ha mer fett på kroppen. Min väninna fick mer uppmärksamhet än mig. Men det betydde att jag inte trivdes med mig själv. Och jag har konstaterat att jag klär inte att vara en spinkis. Eftersom jag är så "liten" i kroppen så försvinner jag nästan om jag skulle blir en spinkis. Vad är det för sjuk besatthet jag har åstadkommit med mig själv, att låren inte får gå ihopa? Jag närmar mig trettio år och kroppen förändras. Men jag vägde mer i slutet av tonåren än jag väger nu. Hrm.....ja denna eviga kroppsfixering. Varför inte bara träna, äta och njuta av det goda och sedan lägga fokus på annat som att njuta av livet??

Sedan kommer nästa problem....kärlek, killar och relationer men det orkar jag inte skriva så mycket om. Mer än....att det finns en kille som jag vill träffa och ta reda på om det kan bli nåt......Men han är så upptagen som alla andra killar varit med sitt jobb och "jobb" två....Varför möter jag bara "upptagna" killar????  Det roliga är att det är DE som KONTAKTAR MIG! Och sedan kommer de på att de egentligen inte har tid för nåt förhållande? Haha är det inte skrattretande??? Som tur har jag flera kontakter men jag vill ju träffa HONOM!!! Han verkar kunna vara en potentiell partner för mig. Men som det ser ut nu hinner han knappt med sig själv. Han vill helst träffa någon från sin egen hemstad.......men varför kontaktar han mig??? Grrrr Jo för att de INTE tänker.........De blir väl uppslukad av min skönhet och charm i de skrivna orden *skratt* nej men allvarligt, Varför???? Han tycker att vi ska hålla kontakten och lära känna varandra ännu bättre i "de skrivna orden" ? Ursäkta? Men hur kan man lära känna varandra "bättre" genom skrivna ord? Jag vet ju sedan många gånger tillbaka hur hela bilden kan ändras i verkligheten från den bilden man fått genom de skrivna orden. Men han insisterar på det och sedan i framtiden, vem vet, så löser vi en träff??? Han vill inte gå för fort förbi nyförälskelsen och vill att man är bästa vänner först....meeeh kom igen...den blir man ju ändå! Hur ska man kunna lära känna varandra som man hade kunnat om man bodde i samma stad?? Får väl förklara för honom eller bara strunta i det! Som nu tex, är han för "upptagen" att skriva till mig här på MSN....han är online nu.  Sedan säger han att han tackar inte nej till chansen att forskar om jag är hans blivande fru och mamman till hans barn. Så sjävlklart hade han VELAT träffa mig om siuationen sett annorlunda ut. Jaja jag lämnar detta nu.

Skönt att skriva av sig iallafall.......Nu ska jag ta och göra mig en toastmacka.....med banan, skinka....och ost? Kan man ha ost på banan? Jo på Pizza har de....då ska det gå här med, nåja vi provar:)

Usch idag jag vill jag inte längre vara singel. Nu har det för fasen gått TRE hela år plus några månader. Hur länge vart det tänkte att jag skulle vänta? Jag vill inte vänta längre! Det den där längtan efter tvåsamhet blir starkare och starkare. Jag har kontakt med massa olika killar men det klickar aldrig, på det ena eller det andra viset. Antingen är jag för kräsen eller så är den andre för kräsen. Just nu har jag fastnat  för en till som inte verkar ett dugg intresserad av mig eller så är det en hel del faktorer spelar in i förklaringen att han inte bara ser till å vilja träffa mig. Han verkar så underbar, samma humor som mig och lite känslig är han. Ja varför kan inte bara livet bli underbart nån gång för mig....och alla andra som befinner sig i samma sits.  Nej, det där med kärlek och dejting är inte lätt. Varför ska man gå och tråna efter någon som inte visar samma intresse till en? Nej som heter "Don't let the imaginary person  keep you from loving the real one right in front of you" Så jag släpper energin och tankarna och förhoppningarna om honom, I guess. För inte tänker jag kämpa om en kille tillsammans med alla andra tjejer, det är ingen jäkla tävling. 

Sedan kommer vi till det där med arbetslös, usch och det gjorde det inte lättare när jag idag tackade nej till ett jobb, ett städ jobb i en annan std, kvällstid, sex timmar varje kväll, sena kvällar 22.00 slutar passet och så ska man ta sig hem också???? Faaaaaaan!

Och träningen: Jo jag tränar som en idiot men inte fan händer det nåt! Samma jäkla fett sitter kvar runt midjan usch urk! Men jag orkar inte bry mig, allra minst när det inte finns nån som intresserar mig, men där ljög jag. Jo visst finns det fler än bara "han"....och jag har varit där förut, tävla med andra....been there done that! Så nej tack NOT ANY MORE! Oj nu kom jag helt bort ifrån ämnet träning, säg vad det är som finns mest i min skalle nu??? :(


Jag älskar killar med humor, en härlig personlighet, underbart leende och fina ögon!!

Idag är det iallafall onsdag och det betyder    Bonde söker fru (skönt att få skratta lite) och Grey's anatomy (drömma sig bort)

Det fattas bara nåt gott att tugga på............men men nej igår åt jag en stor chokladkaka så det får vara. Men det känns som diet kvittar nu som sagt så.



Ja detta inlägg blev kanske lite rörigt men jag skriver av mig först främst för min EGEN skull.


Nu väntar disken! Tjingeling