Igår var jag så himla trött att jag la mig halv tio MEN vid midnatt var jag klarvaken och kunde inte sova. Har haft så svårt att sova de senaste nätterna:(

Men nu måste jag berätta om gårdagen, hujeda mig!

Jag kom till jobbet (hemtjänsten) , fick min lista på vilka vårdtagare jag skulle till samt vad jag skulle göra där. På listan hade jag tre vårdtagare, varav två bara skulle ha medicin men den tredje (som fanns på ett korttidsboende för tillfället) skulle till lasarettet i Lund och JAG skulle följa med som ledsagare, jag kände redan lite oro då eftersom jag ALDRIG följt med som ledsagare och hela proceduren innebär stora planeringar för mig för att det inte skulle bli kaos i min skalle.
Först cyklade jag iväg til de två första vårdtagarna. Första vårdtagen blev jag visad vägen till men låset på dörren var ett VÄLDIGT säkrat lås om man säger så och där fanns tre nycklar att välja på. Den nyckeln som såg ut att passa låset bäst (ja det kunde inte vara någon annan av de tre nycklana). verkade inte passa.....jag började känna lite panik......ringde upp min kollega och frågade vilken nyckel och det var den nyckeln som jag trodde från början, tillsut fick jag upp låset, pusta ut. När jag var färdig hos den första skulle jag vidare till nästa som bodde i värsta labyrinten, jag fick fråga efter vägvisning om jag någonsin skulle hitta dit. Huset låg verkligen mitt i en labyrint.....alla husen låg så tätt och alla hus såg likadana ut samt att nummerna var upp 200 nåt. När jag tillsut fick syn på husets nummer skulle jag bara hitta en väg in på gården....för som sagt.......labyrint var rätta ordet!

Efter mina två besök skulle jag skynda mig tillbaka till hemvårdens lokal och lämna nycklar samt handla och sedan hem om och byta om till en annan trevligare jacka, för jackan jag hade på mig är inte någon man skulle vilja ha på sig när man är ute på shoppingrunda. Jag har aldrig varit på Lunds lasarett heller. Men nu börjar det på riktigt.......

Jag cyklade ner till kortidsboendet där denna vårdtagare befann sig, hämtade honom och så väntar vi på färdtjänsten som skulle hämta oss 09.35........klockan blev tjugo i, den blev tio i och tillslut åkte vi upp på våningen och en personal ringde efter en ny färdtjänst. Vt hade en tid klockan halv elva men vi var ju inte i Lund förrän nästan en timme senare, mitt i läkarens lunch så den stackars läkaren fick ingen lunch. Jag hade som tur var tänkt lite längre och köpt mig en baguett tidigare under dagen. Hela besöket beräknades ta en timme och hemresan skulle gå 11.45 men tack vare att färdjänst hade klyddat till det SOM VANLIGT missade vi den hemresan och nästa färdtjänst gick inte från 14.55 vilket betydde att vi skulle vänta i ÖVER två timmar på lasarettet. Nämde jag att min värdtagare var diabetiker? Jag var lagom glad......jag var så arg och ilsken över hela situationen och på de som satt mig i denna sitsen. Det är så lätt att skylla på andra men hur kan man skicka en OVAN person med som ledsagare på en resa som kan innebära problem? Man vet ju aldrig, det gäller ju för tusan att alltid vara förbered, speciellt när det handlar om diabetiker. Men det löste sig, vi kom i kontakt med två par snälla damer i receptionen som visade in oss i deras fikarum och bjöd min vt på smörgås och ett glas mjölk.

Jag kunde inte få tag på HON som var vt kontaktperson eftersom jag stängt av mobilen då man befinner sig på ett sjukhus omgiven av alektronisk utrustning bör alla mobiler eller annan elektronisk utrustning stängas av. Och den jäkla mobilfan hade såklart PIN-kod och visste jag det när jag stängde av den? Näää........jag trodde jag skulle smälla av.....Det var då vi fick hjälp i receptionen och sedan kom tillslut färdtjänsten (lyckligtvis) i tid och vi kom tillslut hem. Klockan var då fyra och jag hade redan slutit för två timmar sedan, men jag ska ha betalt, tro **** att jag ska!

Kan summera dagen så här: En dag man aldrig glömmer i första taget.




Imorse tog jag en powerwalk, det var på tiden och så skönt det var att äntligen få röra på sig. Trots de kalla vindarna lyckades svetten rinna i pannan. Powerwalken följdes av styrketräning, armar, bröst, bål. Rumpa och ben fick träning under promenaden.
Efter frukosten och duschen cyklade jag iväg till affären för att fylla på kylen lite samt att passa på att köpa två stycken marabouchoklad 200 g för 20:- och så fick det bli en tidning också, chic eftersom sofis mode alltid är slut. Man märker vilken tidning som är populärast.
Sedan cyklade jag hem och åt middag till "våra bästa år" och nu när jag skrivit färdigt bloggen ska jag ta mig en tupplur för ikväll ska det sjungas för full hals, sju till halv tio. Tyvärr så är inte min spaning där idag men det får gå ändå, jag sjunger ju för att jag älskar det!:D

Imorgon är det jobb på en mindre rolig våning men det är pengar!


Salong!