i mitt för nuvarande jobbiga liv. Har det så himla jobbigt med den där grannen jag skrev om för några inlägg neråt. Det har gått så långt att jag sover DÅLIGT på nätterna. PSYKISKT påfrestande! Börjar nästan tappa träningssuget......nej...det ska INTE ske. Det är ju från TRÄNING och MUSIKEN som jag hämtar energi.
Vet inte hur mycket jag gråtit denna vecka, känns som man faller in i en depp-period igen:(  Men jag hänger kvar!

Skulle kört veckans sista löppass idag men var absolut inte sugen, eller snarare att kroppen kände att den inte hade nån ork för det. Men jag tog ändå på mig träningskläderna och trampade ner till gymmet. Precis då slår det mig (medan jag cyklar). Brukar det inte vara morgongympa på fredagar med den bästa instruktören? När jag kom in genom dörrarna ser jag en massa unga människor och så ser jag instruktören, jo tusan. Så jag ändrar mig snabbt o går på ett härligt svettigt gympapass istället. Jag var medveten om att det skulle bli minst lika svettigt som på löpbandet så de kändes mer rätt med gympa och vila benen. Fast någon vila för benen blev det inte. Men jag är nöjd. Nu ska kroppen få vila i helgen, ja typ från träning, inte från att showa på scenen. Det väntas 3 föreställningar med sångshowen i helgen så nu är det bara att köra järnet.

Vad ska man göra idag? Vila! Samla energi till föreställningarna. Jag är glad att jag har dessa föreställningar och slipper sitta ensam i sitt "otrygga" hem:S


Har kört hårt med kroppen denna vecka....Jag tror inte riktigt på det där "aldrig vila", kroppen är ingen robot som är uthållig hur länge som helst. Visst kan man köra hårt med kroppen men det KRÄVS att den får VILA också!